3
Imorgon är dagen då jag för första gången ska få träffa en specialist inom cancer i sköldkörteln. Jag har väntat på den här dagen sedan jag fick min diagnos av doktorn på husläkarmottagningen.
Vet helt ärligt inte alls vad som kommer hända annat än att jag ska vara på Karolinska 10.15 och träffa professor Bränström. Förhoppningsvis kan jag äntligen få lite svar på alla frågor som har kommit upp sedan jag fick min diagnos. Men framförallt vill jag veta hur deras planer är för den kommande tiden och hur min behandling kommer se ut.
Jag saknar att inte kunna sova ordentligt på kvällarna, inte kunna ha halsband eller kläder med krage/kant som hamnar på eller under tumören. Jag vill inte längre må illa större delen av min vakna tid och jag vill slippa känna den röra sig när jag sväljer. Men samtidigt är jag livrädd för operationen och vad de kommer att hitta för sorts tumör i min hals. Tänk om den har spridit sig? Vad ska jag ta mig till då.. Har läst att dottertumörer ofta upptäcks i bröst och lungor. Vad händer om jag redan har tumörer där?
Jodbehandlingen är inte heller något jag ser framemot efter att ha läst beskrivning från andra om hur det går till och vilka biverkningar den ger. Att behöva isolera sig från alla andra människor för att de inte ska ta skada av de radioaktiva ämne jag kommer behöva dricka och inte få vara nära någon tills tester visar att mängden radioaktiv strålning inte är skadlig för de runtomkring mig.
Vad händer om jag genomgår allt och cancern inte försvinner? Kommer jag behöva leva med detta för resten av mitt liv? Att aldrig kunna bli friskförklarad från cancer. Jag är bara 23 år gammal, hur kan det att påverka min framtid?
2
Jag insåg precis att det är nu torsdag. Det har alltså gått 1 vecka, 7 hela dagar, 168 timmar sedan den värsta dagen hittills i mitt liv. Dagen då jag fick beskedet som har förändrat mitt vardagliga liv samt satt stopp för alla mina planer och drömmar på obestämd tid. Jag fick beskedet att jag har en cancer tumör i sköldkörteln. Det känns fortfarande rätt overkligt och varje morgon när jag vaknar så tror jag att det bara är en mardröm men det räcker med att känna med handen på halsen för att inse att det tumören sitter där, på höger sida i sköldkörteln precis ovanför nyckelbenet.
Kommer aldrig glömma när jag stod på jobbet onsdagen den 11 maj och fick sms och samtal från mamma som pratat med doktorn på vårdcentralen som sagt att det var väldigt viktigt att jag kom dit dagen efter och att han ville att mamma också skulle följa med. Jag förstod direkt att något var fel och då jag inte hade några kunder inne så googlade jag "knöl på halsen" för första gången och det första som kom upp var "CANCER". Men ändå kom det som en chock och jag fick tvinga honom att säga cancer rakt ut så att jag verkligen skulle förstå, då ordet "tumör" inte räckte.
Som han påpekade så är ordet "cancer" idag i Sverige ett väldigt dåligt rykte eller vad man nu ska säga så han föredrog att inte använda det ordet. Som han sa så går många former av cancer går att bota idag MEN det finns också dem som inte går att bota. Jag vet inte än exakt vilken typ av tumör jag har och om den har spridit sig eller inte. Ovissheten är något jag har otroligt svårt att leva med!
1
Senast jag försökte mig på att blogga var under mitt EF high school year då jag spenderade 11 underbara månader i Kalifornien. Anledningen till att jag bloggade då var för att uppdatera alla nära och kära här i Sverige om hur jag hade det. Nu i efterhand så kan jag känna mig besviken på mig själv att jag aldrig fullföljde det då det hade varit väldigt kul att kunna gå tillbaka nu och läsa om allt!
Men det är inte anledningen till att jag börjar nu igen, denna gång så ska jag använda min blogg som en dagbok till mig själv för att kunna skriva av mig om det overkliga som har vänt upp och ner på mitt liv. Ingen av mina nära och kära vet om att jag har börjat nu och vet inte om jag någonsin kommer att berätta.
